fittah

Jag vågar inte säga dom där 3 orden. Dom där 3 orden, som säger allt. Hur ska jag veta att du menar det när du säger det tillbaka? Du bevisar ju inte att du menar det. Du har inte ens sagt dom där orden nu, efter att du sa till mig att du menade det. Det räcker inte med ord, jag måste tro på det också. Det krossade mig, att du tvivlat i flera månader och ändå inte sagt ett enda skit. Det värsta är att jag inte märkte någonting. Jag känner mig lurad.

Varje gång vi är med varandra mår jag bra, förutom när du håller om mig, och kysser mig. Det är ju då jag ska känna mig som världens lyckligaste. Men det ända jag känner är osäkerhet. Tänk om han inte älskar mig, tänk om han inte menar det när han håller om mig, och kysser mig ömt. Jag blundar, och möter inte din blick för att jag inte vill visa tårarna som håller på att bildas. Jag vill veta att du menar det, jag vill kunna känna det, långt där inne, som jag gjorde förut. Jag vågar inte känna så nu, för sist jag gjorde det så kände jag fel. Jag märkte ju inte. Jag märkte inte. Och jag hatar det.